Vi va universums absoluta center..



Är lite nostalgisk idag. Har återigen bläddrat igenom mina gamla dagböcker och förundras som alltid
över vilken extrem kärlek jag var fylld av. Jag begriper inte riktigt hur någon kan känna så för
någon... Samtidigt som jag ler över att det måste betyda att jag har det i mig (kärlek) så blir
jag lite rädd... Jag menar, tänk om jag aldrig får känna så igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0